omvärldsanalys
Sony Kapoor, MD på NIFTYS
Sony Kapoor är en av världens mest erkända experter på utvecklingsfinansiering. Han har studerat Finance på London School of Economics och till ingenjör på Indian Institute of Technology. Han har varit expertrådgivare till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och IMF och har arbetat med krishantering, styrning, skattepolitik, hållbar finansiering och finansiella reformer. Han har också varit särskild rådgivare till FN:s miljöprogram om grön finansiering.
Hur ser du på utvecklingsfinansiärernas roll under pandemin?
Vi är fortfarande mitt uppe i pandemin och de långsiktiga effekterna är svåröverblickbara, men utvecklingsfinansiärerna (DFI:erna) har försökt att agera snabbt och använt nya verktyg och angreppssätt för en ny situation. Detta är ju en kris som påverkar hela deras portföljer och inte bara enskilda portföljbolag.

Hade DFI:erna kunnat göra något mer?
Under pandemin har många DFI:er fokuserat på de befintliga investeringarna, men det kan bidra till att man riskerar att förbise nya affärsmöjligheter. Det är dock helt naturligt och på kort sikt har det sannolikt inte någon effekt. Men ur ett långsiktigt perspektiv finns det en risk att man missar möjligheten att ge lovande entreprenörer möjligheten att växa. Det viktiga när man kommer ur den mest akuta krisen av pandemin är att återigen lyfta blicken och identifiera nya investeringar och företag som har potential att agera och reagera på krisen och de nya utmaningar som den innebär. Det blir viktigt att lyfta blicken och lägga fokus på de långsiktiga perspektiven, utan att glömma bort de bolag som redan har investerats i.

Kan du se att pandemin har gett några positiva konsekvenser?
Det har varit en betydande mängd innovation, och det är faktiskt ganska anmärkningsvärt. I Indien till exempel har man börjat jobba med nya affärsmodeller för kreditkontroller etc. Jag tror att när allt detta har lagt sig kommer krisen att avsevärt ha påskyndat utvecklingen inom en rad branscher, från fintech, till telehälsa till distansarbete och mycket mer. På lång sikt tror jag att pandemin kan visa sig vara positiv, tack vare de många innovationer som den har bidragit till.

Hur påverkas företagen negativt av pandemin?
På kort sikt kommer många att drabbas hårt, särskilt företag som egentligen är livskraftiga, men där det inhemska statliga stödet har varit begränsat. Det finns många kreativa störningar, men pandemin bidrar också till att knäcka annars livskraftiga företag. Det är för tidigt att säga vad de långsiktiga konsekvenserna kommer att bli, men i närtid kommer den ha en stor mänsklig kostnad genom ökad fattigdom.

Hur har minskningarna av remitteringar påverkat länderna?
Det är väldigt asymmetriskt fördelat. På Filippinerna står remitteringar för nästan 10 procent av BNP, och de är också mycket viktiga för länder som Bangladesh. Det är till exempel inte ovanligt att en enda filippinsk sjuksköterska som arbetar utomlands, kan försörja flera medlemmar av den närmaste och avlägsna familjen ekonomiskt. Men många som skickar remitteringar arbetar i branscher som har drabbats extremt hårt av pandemin, såsom bygg, hotell, resor och turism etc. Remitteringarna har minskat med cirka 20 procent, samtidigt som kapitalflödena har vänt och vi har sett stora nedgångar i många valutakurser. Effekterna av detta förstärker varandra och pekar i samma, nedåtgående, riktning. Detta sker i en tid då det behövs mycket mer kapital i utvecklingsekonomierna för att möta de akuta investeringsbehoven inom hållbar utveckling.

Vad kan utvecklingsfinansiärer göra för att bygga upp utvecklingsländerna igen?
Utvecklingsfinansiärerna är viktiga, framför allt som katalysatorer. Vi måste komma ihåg att de är relativt små aktörer och även om de alla skulle dubbla sina finansieringar, så räcker inte det. I år kommer ju att bli det första år när hela Afrika kommer att vara i recession.

Utmaningen och lösningen är denna: Det är svårt att lyckas förränta pengar i västvärlden. Räntorna är låga och en investering i till exempel en statsobligation ger nästan noll ränta. Till detta kommer pandemin som gör att aktievärden riskerar att sjunka. Samtidigt finns en önskan att pensionskapital och andra investeringar ska växa. Här finns en roll för utvecklingsfinansiärerna att spela. De ska inte se sig själva som leverantörer av finansiering, utan istället tänka på sig själva som katalysatorer av finansiering. De ska arbeta för att kanalisera överskottslikviditet i OECD:s finansiella system till investeringar som faktiskt förbättrar produktionskapaciteten i utvecklingsländer. På så sätt kan de generera 10-15 procents värdeökningar och samtidigt hjälpa många människor att komma in på. den globala marknaden. Pengarna kan investeras i tekniska framsteg i till exempel Ghana, Indien och Kenya. Utvecklingsfinansiärerna kan vara katalytiska och både bistå små och medelstora företag, skapa utveckling i länderna och förränta kapitalet.
ladda ner pdf
och läs mer
Uppåtknapp